Rubriken låter väldigt poetisk, alt. som en andra klassens melodifestivallåt. I alla fall, inatt drömde jag att jag var tvungen att rädda några älgar från att bli skjutna av jägare, det var en älgmamma med två barn som var ganska stora (så stora så att jägarna tycker de kan få skjuta dem, men de går fortfarande med mamma om de kan). Älgarna var på ett fält och jag sprang runt i ett skogsbryn och försökte hindra dem från att springa tillbaks in i skogen där jägarna fanns, och jag var så jäkla trött och flåsade och skrek åt dem och älgarna var helt panikslagna. Jobbigt. Jag brukar drömma sånt, typ förra veckan drömde jag att jag var tvungen att rädda en flock dovhjortar (som av någon anledning hade ungar som såg ut som rådjurskid), de var ute och sprang på en väg och jag försökte hindra bilarna från att köra över hjortbarnen, och sedan skulle jag lasta hela flocken på ett stort lastbilsflak och köra iväg med dem långt iväg till ett reservat. Helt ensam om detta projekt var jag också. Undrar vad detta betyder? Kommer jag att lägga ner min veterinärkarriär och istället bli skogvaktare? Ingen bra idé, hade troligen fått magsår och högt blodtryck av tanken på att folk sköt på djuren i min skog. Häromdan räknade jag folk i bilar på vägen till skolan. Det var halt och bilköer på vägen vid cykelbanan så många bilar stod stilla. I 24 bilar av 30 var föraren ensam, i övriga 6 bilar var de 2 personer. Av denna mycket vetenskapliga undersökning drar jag slutsatsen att 4/5 av Sveriges befolkning i storstäderna kör ensamma till jobbet. Värt att notera är att jag samtidigt cyklade förbi två linjebussar som var praktiskt taget tomma. Så är det. Nä, gott folk, vad ska vi göra åt den här växthuseffekten? Nån som har nåt bra förslag? Säg det isåfall inte till mig utan till nån som har betydelse, och hota helst dem med skjutvapen samtidigt så de får tummarna loss nån gång. Tack och hej.Dagens i-landsproblem: Somna bort sista 20 minutrarna av en film på tv. Två timmar helt bortkastade.