Vem som har nytta av mig som halvt medvetslös veterinär utan fungerande tankeverksamhet funderar jag över ibland. Jag kan inte komma på någon. Men så blir det när jag äter frukost halv 7, börjar jobba halv 8, jobbar i febrilt tempo tills jag hinner ta lunch ungefär kvart i 1, börjar jobba igen kvart över 1 (senast) och fortsätter jobba till ungefär 6 när jag kör hem och äter en banan i bilen för att inte svimma vid ratten. Sen likadant nästa dag. Men jag har lärt mig äta fortare än jag kunnat förut i alla fall! Har alltid haft stora svårigheter att äta mat på kortare tid än en halvtimme, nu går det ganska bra, hinner tömma matlådan iaf. Och visserligen, när vi rondar vid 4 på em (om chefen är med och styr upp det) eller vid 5 (om vi sköter det själva) så har jag ganska bra koll på mina patienter. Det slitiga är den 2 cm tjocka högen med anteckningar om varje patient som jag går runt med i fickan och som jag sedan får sitta och skriva in i deras journaler i datorn efter ronden. Då kan man hålla sig för skratt. Jag längtar tills när alla småkliniker öppnar igen efter semestern så en del djur hamnar där istället och vi får mer human arbetsbörda. För när man har lagom mycket patienter som man hinner engagera sig ordentligt i, då är det riktigt roligt.

Min farmor är en så himla rolig människa. Igår skulle hon beskriva en hund hon sett gå förbi utanför sitt köksfönster - "den var mager och långbent och stor som en gris". Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Ingen förstod vilken storlek hon menade.

Jag tar åt mig äran av att i onsdags ha räddat livet på en liten katt med förlossningsproblem. Ägaren hade gett den P-piller tills för två veckor sedan men någon form av olycksfall i arbetet hade skett och nu var den dräktig och hade haft värkar 1,5 dygn när den kom in. Ägaren tyckte kejsarsnitt var på tok för dyrt. En mer härdad vet. hade gett alternativet avlivning och så var det bra med det, men blödig som jag är så övertalade jag honom att lägga semesterpengarna på att kejsarsnitta katten och prutade lite med kirurgen så att vi alla kom överens och katten fick leva. Tyvärr var ungarna döda och det verkade ägaren uppriktigt besviken över. Det bor ett litet hjärta i de flesta människor ändå. Nu ser jag genom fönstret att det är lite solsken ute, och då tänker ju inte jag sitta här vid datorn längre.

dagens i-landsproblem: att behöva köra till affären och handla mat efter jobbet. Alltid fullt på parkeringen, alltid skitmycket folk i affären, och jag är bara trött och har noll överseende med folk som strosar runt och blockerar gångarna med sina skitstora vagnar. Folk som verkar trivas i mataffären. Jag vill kasta mig in, hugga tag i det nödvändigaste och kasta mig ut igen. Sällan genomförbart.

 

Emilia

1 augusti 2007 12:03

Hi hi! Ja jag undrar vad det kan ha varit för ras hon såg. Kan du fatta att vi snart börjar 5:an!? Vart tog sommaren vägen? Jag ska nog också kolla upp hur folk hamnat på min blogg, kan nog bli intressant. Kram kram

 

Maria

2 augusti 2007 11:21

Va bra att du har lärt dig att äta fortare, det kommer du säkert att ha nytta av till hösten och så slipper vi ju vänta på dig hela tiden :) Här rullar allt på som vanligt mest jobb och plugg, det verkar dock som om vi kommer att överleva denna sommaren med. Kram, kram

 

Emilia

24 augusti 2007 13:04

Inte för att verka petig eller tjatig, men var det inte väääldigt länge sen du skrev ett nytt inlägg? =) Men snart ses vi ju så jag får väl pressa dig på information då istället! haha

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej hej hallå och gott nytt år alla! Längesen sist! Allt bra här, och bara tre dagar kvar i skolan efter jullovet... sen är jag veterinär på riktigt. Inget fuskande längre. Jobbar denna veckan, på ett av distrikten jag var i somras, och har jour över...

Shit vad populärt det är att blogga om Idol! Alla tidsaktuella hemsidor med självaktning har en egen Idolbloggare som skriver om vad de tycker om programmet, utan att kunna något egentligen. Alltså de tidsaktuella hemsidor som jag någon gång läser, s...

Idag har jag ångest. Inte över att det var aplänge sedan jag bloggade (även om Maria och Emilia gav mig lite dåligt samvete över det också igår...;) ). Nej utan över min jobbsituation och mitt examensarbete. Först jobbet - jag kan inte komma mig för ...

Idag när jag (äntligen) klev ur sängen (vid 11) fick jag en plötslig omotiverad lust att blogga. Jag vet inte riktigt varför eller om vad. Kanske för att jag just nu läser Annika Lantzs "9 1/2 månad" (lånat av Emilia), och den är skriven som en blogg...

Jag har börjat på nytt jobb. Denna veckan är jag på en smådjursklinik som är filial till distriktsveterinärstationen i distriktet (hemma i Skåne!). Vad är det bästa med det då? Jo att jag har fått kollegor! (på de förra ställena var jag ensam) En skö...