FAAN, vad jag stinker gris om nävarna!! Jag har tvättat mig ca 7 ggr idag sedan jag kom hem, men sån här lukt går inte att tvätta bort, den måste nötas bort med tiden. Det är de sämsta med grisar, att de stinker så dant. Vi har ju då varit på grisresa idag. Det låter nästan lite exotiskt, jag vet inte om det precis är det men det var väldigt roligt i alla fall! Vi var i en svinbesättning med både smågrisar och slaktsvin och skulle undersöka och spruta lite i dem och sådär. Och de är så charmiga för de har så tråkig miljö med en skabbig, nödtorftigt halmad box som skulle göra vem som helst deprimerad, och ändå är de så pigga och glada! Jag hävdar grisars rätt till utomhusvistelse, trots prat om parasitproblem och ökad dödlighet hos kultingarna o.s.v Men så är ju inte jag grisbonde förstås.

Mina små katter ska ev. adopteras bort inom en snar framtid. En familj utanför Uppsala är intresserad av dem. Jag vet inte riktigt om jag tycker det är läge för det just nu. Nille kliar sig fortfarande i öronen emellanåt, vet inte riktigt om jag fått bukt med öronskabben, han behöver nog behandlas igen. Och Torsten har haft lite ökat tårflöde senaste dagarna och nyst några ggr. Man vill ju inte lämna bort katter i icke-toppskick liksom. Nåja, den som lever får se. Nu måste jag gå och duscha. Jag kanske hjälpligt kan få bort stanken ur håret i alla fall, även om händerna nog är ett dödsdömt projekt. Och eftersom jag tvättat mig så många ggr så är jag helt torr om händerna och bör helst smörja dem med nån hudkräm, t.ex innan jag går och lägger mig, och då kommer lotiondoften blandas med grislukten och det kommer att stinka ännu värre… detta aspirerar faktiskt väldigt mycket på att vara ett i-landsproblem. Jag förmodar att man vänjer sig om man jobbar som grisveterinär.

Detta gör jag när jag satt mig vid skrivbordet för att plugga, för att skjuta upp själva pluggstarten så länge som möjligt:

- Läser TV-tablån på nätet. Noga.

- Studerar i detalj hur Nille-katt ser ut när han gäspar.

- Letar hårstrån med kluvna hårtoppar, alltså på mig själv.

- Funderar på vilken färg på överstrykningspenna jag ska använda.

- Räknar minuterna tills Vänner-reprisen börjar och slår då på TV:n istället. Jag pluggar sen. Kanske. I reklampausen.

Idag hade vi föreläsning om kejsarsnitt på ko. Det är inte nåt som görs särskilt ofta i Sverige eftersom det inte behöver göras särskilt ofta, vilket är ett sundhetstecken. Vi fick iaf kolla på en film om hur de gör kejsarsnitt i Belgien, på deras inhemska stolthet Belgian Blue-kor. Där är ju då veterinärerna väldigt snabba och flinka på detta ingrepp eftersom de får så mycket träning – oftast låter man inte ens korna försöka föda sin kalv själv för det kommer ändå inte att gå, lika bra att snitta direkt. Hela filmen var enligt mig helt galen. För det första såg kon inte klok ut. Den hade den fetaste röv man kan föreställa sig, helt feldimensionerad till den ganska normalstora framkroppen och det söta lite lurviga huvudet. Sen visade de när veterinären skulle göra kon klar för operation (alltså, kor står upp och är vakna när man opererar och man gör ett snitt i sidan på dem). Iaf, karln började med att hälla en halv flaska ren outspädd jodopax över sidan på kon och skrubba in detta med handen (hört talas om tvättsvamp, någon?). Sen rakade han, med en engångsrakhyvel! Direkt på den lite smålurviga pälsen. Det blev stora blödande skrap-och rivsår över sidan på kon, och när han rakat klart tog han resten av jodopaxflaskan och hällde över. Det kan ha svidit litegrann, eller kanske mycket… Och sen då skrubba in jodopaxen med handen igen. Ok, sen lokalbedövades kon vid snittstället, och veterinären gick iväg och kavlade upp ärmarna och tvättade händerna och tog på sig handskar som räckte till handlederna… Hallå, operera med bara armar, hur ofräscht är inte det?! Jaha, sen snittades det och plockades ut kalv, som var monstruöst stor by the way, och sen syddes livmodern ihop – och sen spolade man bredspektrumantibiotika direkt över den. Herregud. Den utbredda antibiotikaresisensen fick plötsligt sin förklaring. Sen sydde veterinären ihop de tre muskellagren i bukväggen var för sig, och varje stygnrad fick antibiotika spolad över sig. Och när kon var ihopsydd och klar fick hon för säkerhets skull en antibiotikainjektion i halsen också. Utan att vara det minsta sjuk alltså. Bara för säkerhets skull. Men har man blivit opererad av någon utan handskar så behöver man kanske det.

Nu ska jag läsa om rörelsestörningar hos grisar en stund, innan det är CSI. Livet styrs av två saker. Vad man ska laga för mat och vad det är på TV.

p.s Begreppen i fetstil ovan är de jag tyckte var extra galna med den här filmen. Bara för pedagogikens skull.

Jag har hittat en bra sida på nätet! www.ettklickforskogen.se, för varje dag man klickar på en länk där så räddar man lite gammelskog! Det finns fler sånna välgörenhetssidor har jag hört där man skänker pengar utan att betala nått själv, det passar min överekonomiska mentalitet mycket bra. Jag tror att jag ska ägna dan imorgon åt att googla efter en massa sånna sidor. Istället för att baka bullar, sortera återvinningssoporna och plugga obstetrik (om förlossningar) som jag egentligen borde göra. Hela denna veckan har ägnats åt förlossningar och alla problem det kan medföra, man blir ju inte direkt sugen på att genomgå någon sådan själv. Men som människa slipper man kedjorna och kalvutdragarna har jag hört. Iaf, vi har alltså tillbringat veckan i ”låda-hallen” med att dra ut döda kalvar ur trälådor med fejklivmödrar i. Det sägs vara mycket autentiskt av de som vet, vilket är de senaste 50 årens färdigutbildade veterinärer. Och det är roligt när det går bra, och man får rätt på fellägena och får ut kalven hel! Vi har också sågat i kalvarna vilket behöver göras ibland när man inte får ut dem på annat sätt. Det är mindre roligt, mest jäkligt jobbigt. Och deprimerande liksom. Men när alternativet är att slakta kon så är det ändå det bästa av två onda ting. Jag skulle för allt i världen inte vilja behöva såga sönder ett föl. Hästfolk är nog rätt känsliga för sånt kan jag tänka mig.

Jag har på sistone drabbats av en mycket besvärande morgontrötthet. Fan vad jobbigt det är att kliva upp om mornarna! Och nu är det ändå fortfarande ljust ute, tänk till vintern när det blir mörkt, då kommer jag inte att komma ur sängen överhuvudtaget. Idag blev jag väckt ca 4 min innan halv 7 av att Torsten kräktes på badrumsgolvet. Jag hade ställt väckarklockan på ringning halv 7, och därför kastade jag mig ur sängen och torkade bort kräkset fort som fan för att hinna kasta mig ner i sängen igen och slumra till i en halv minut innan klockan ringde. Ibland är jag inte långsam. Långsam var jag däremot igårkväll. Jag skulle baka en mycket enkel chokladkaka tills idag, och började ca 8 på kvällen. Jag var klar vid ca 11. Jag förstår inte hur det gick till. Jag kollade visserligen på Heroes samtidigt. Men ändå. Jag hade egentligen tänkt börja baka tidigare, men blev försenad av att Nille-katt slarvade bort mitt lypsyl. Som folk som känner mig vet så är jag lypsylmissbrukare, gravt lypsyliserad kan man säga. Katteländet välte ner det från mitt skrivbord och lekte bort det på golvet på något sätt, och när jag upptäckte att det var borta blev jag naturligtvis omedelbart supertorr om läpparna och helt oförmögen att göra någonting alls innan jag hittat det. Så jag fick kräla runt på mitt dammiga, nerhårade golv och leta (tur att lägenheten inte är så stor) medan Nille intresserat smög efter och trodde att jag uppfunnit en ny rolig lek. Till slut hittade jag lypsylet iaf och livet kunde återgå till det normala. Häromkvällen rensade jag öronen på Nille, det var inte det lättaste att både hålla fast honom och peta med topsen i öronen samtidigt (prova inte detta hemma – får bara utföras av kunnigt yrkesfolk…hrrm). Men en hel del räliga skabbdjur hittade jag. Så på med lite Frontline och nu verkar allt frid och fröjd. Egentligen ska ju Torsten också behandlas, även om han inte kliar sig. Men jag får ju inte tag i honom så det möter vissa hinder kan man säga.

Nu ska jag gå och lägga mig. Gonatt.

Får jag ett tecken till idag så blir jag religiös. Nu är det två på bara några timmar. Det började med att två av Jehovas vittnen kom hit i förmiddags (”innan Hin fått skorna på” som mamma säger – också en religiös referens!). De frågade mig om vad jag tror händer efter döden (detta eviga tjat! Varför koncentrerar de sig inte på vad som händer NU? Har de inga liv alls? Går de bara runt och grubblar på att de ska dö?) och att det står i Bibeln om det och så vidare. Också fick jag en bok av dem. De kommer troligen tillbaks. Då ska jag fråga vad som händer med alla djur som dör. Ett ord om att djur är icke-kännande, själlösa varelser och de får en igensmälld dörr i nyllet. I alla fall, sen pratade jag med pappa om min häst som blivit verkad i förmiddags av min ordinarie hovslagare som haft ryggproblem och ev. inte kan jobba som hovslagare mer. Han har nu börjat läsa teologi. Kan detta vara en slump? Jag finner mig plötsligt omgiven av öppet religiösa människor.

Del av en konversation på msn jag har med min mamma samtidigt som jag bloggar, om katten Malva:

M- ”är hon inne MÅSTE hon ha mat, då sitter hon vid matskålen, när hon ätit skriker hon vid dörren för då SKA hon ut”

J- ”bortskämda kattskrälle”

M- ”sen kommer hon in efter en stund och då SKA hon ha mat igen”

HAHAHA, roligt att sitta här utom hörhåll för Malvas tjat och veta vilka problem det är med henne. Hon är verkligen skitjobbig. Det får bli lightmat i fortsättningen.

I natt drömde jag att kungen dog av akut njursvikt när han var på väg till Posten. Folk fick veta det av ett förvirrat nyhetsinslag tidigt på morgonen. Och det stod på alla löpsedlar "KUNGEN ÄR DÖD" (är inte det en Kent-låt förresten?). Hoppas att det inte är straffbart att drömma sådant. Men jag har hittills aldrig drömt något som varit sant så det är nog ingen fara.

I torsdags hade vi idisslarmedicintenta. Det var rättså basic frågor och jag skrev och skrev och skrev, tentavakten fick säga till mig att sluta när tiden var ute. Hoppas jag kommer att vara lika full av inspiration och svar på alla kommande tentor också… De kommer nog visserligen att vara en smula svårare. På måndag börjar låda-kursen där vi ska lära oss dra kalvar ur kor genom att öva att dra ut dem ur stora lådor med fiktiva livmödrar. Det blir roligt! Hoppas jag har en medfödd fallenhet för det. Till skillnad från att verka klövar alltså, jag var inte jättebäst på det direkt.

Lägger upp några bilder på mina skumma inneboende. De är mer eller mindre inte kloka, särskilt inte han i väskan. So long!

p.s Och så var det Emilias utmaning ja! Jag läser egentligen bara två bloggar sådär kontinuerligt, det är min klasskompis Emilias blogg (om ungefär detsamma som min blogg, fast skrivet av en mer normal människa), och min kusin Emelies blogg (om hennes lilla bebis Charlie!) och dit har jag länkar här på sidan… Andra bloggar halkar jag in på nu och då men glömmer sedan bort att följa upp dem. Oseriöst av mig, jag vet. d.s

Jag sitter här och tycker lite synd om mig själv. Jag har fått en stor rälig blåsa i ena handflatan efter att idag ha verkat slaktklövar. Jo alltså såhär är det, det är tänkt att vi ska kunna lite basala delar i hur man verkar klövar och kunna hitta klövproblem hos halta kor och så, eftersom 90 % av alla hältor hos mjölkkor beror på klövproblem. Så idag har vi fått hacka lite i döda klövar, och det tålde inte mina ack så känsliga händer. "Det är lite det fina det tål" som min farmor säger. Fast på bred skånsk dialekt, det låter bättre då. Jag ser iaf med viss saknad tillbaka på den gamla goda tiden när jag höll på med hästar varenda dag och kunde mocka och sopa och greja utan några blåsproblem.

Sen i eftermiddag var vi ute på en naturbruksskola och tittade på när en klövverkare jobbade med deras kor i en verkstol, fan vad häftigt det var! De hissade upp kon i luften (hydrauliskt) och höjde och sänkte och vinklade klövarna hit och dit, och sen fräste klövverkaren bort horn i klövarna med en typ vinkelslip. Ordet "helvetesmaskin" kom osökt upp i mitt huvud.

Igår var vi med på en operation av en ko med vänstersidig löpmagsförskjutning. Också så himla häftigt! Det är inte så mycket märkvärdigheter med kor som med hästar, fast det är lika stora djur. Den här kon var rätt hängig och fick därför inget lugnande medel alls, vi band fast henne i väggen, hon fick lokalbedövning på högersidan av buken och sen gjorde Carina (veterinären) ett snitt rakt in i buken där. Och blodet sprutade och rann, "hon har rätt bra blodtryck ändå" var vad Carina sa om det. Sen släpade hon fram löpmagen från sitt felläge långt där inne i buken, och sydde fast den i bukväggen på sin rätta plats så den skulle stanna där. Sen syddes kon ihop och fick gå tillbaks till boxen och det var inte så mycket mer med det. Det är ju skitbra att de kan vara vakna och stå upp när man opererar, själva narkosen och resningsmomentet efteråt är ju nästan det värsta vid hästoperationer...

Ikväll har jag lyckats brotta ner Neil och klippt klorna på honom. Det gick oväntat bra, nästa steg är att rensa öronen på honom, jag tycker han kliar sig lite för mycket, det måste åtgärdas. Men en sak i taget. Nu är det gonatt!

p.s Blåsor i händerna skulle kunna falla under beteckningen i-landsproblem. Om det inte var så att jag ju slutat med det.

Kattskrällena gör mig tokig! Jag blir väckt av dem ungefär fem ggr per natt, de skiftas om att väcka mig. De har ett sorts klösträd att vässa klorna på, och detta träd har Torsten fått för sig att han bara kan nyttja på nätterna, och då länge och intensivt. Jag har nu flyttat ut det i köket. Där kommer han säkert inte hitta det alls utan vässa klorna på möblerna istället. Sen har de två pingisbollar att leka med. Jag plockar undan dem på kvällen för det låter så mycket när de leker med dem. Men de måste gömmas undan väl. I förrgår hade jag lagt dem i en skål på skrivbordet. Där hittade Neil dem mitt i natten och hade ner dem på golvet och började leka med dem. När jag klev upp och lade undan dem gick han upp på skrivbordet och plockade ner några gem från skålen istället. De kan också låta en del på parketten…(okej laminatgolvet). Men katterna fattar oftast när man ryter åt dem, och går och lägger sig istället. Tills de har funderat ut nåt nytt sattyg att hitta på. Ska de bo här får de fan anpassa sig efter mina tider. En gång lyckades Neil nästan, NÄSTAN, välta min spinnrock. Tur (för honom) att den inte välte. Det är spöstraff på att ha sönder min spinnrock. Det är en släktklenod. Jag har funderat på i vilken ordning jag skulle rädda saker om det började brinna här. Det är bra att ha en plan. Först datorn (har inte säkerhetskopior på nått. Det funderar jag på ibland). Sen fotoalbumen. Sen spinnrocken. Och sen så många böcker det hinns med, med läroböckerna först. Allra först parasitologiboken eftersom den inte tillverkas längre, den är alltså oersättlig haha. Men det är bra att ha lite koll på inälvsmaskar och sånt. Katterna skulle förmodligen i panik klösa sönder en totalt om man fick tag i dem, de får brandmännen ta sig an, de har ju skyddsutrustning.

På förekommen anledning – nej, jag göder inte katterna, inte medvetet iaf… Istället är jag mycket noggrann med doseringsanvisningarna på förpackningen, ja så noggrann man nu kan vara när man inte har någon våg att väga katterna på. Men man kan uppskatta vikten iaf.

Idag måste jag plugga lite idisslarmedicin. Vi har någon sorts inledande introduktionstenta i ämnet i veckan, den första av flera. Som om man behöver introduceras för tentor efter fyra års studier. Det är väldigt mycket tentor och muntor och inlämningsuppgifter och redovisningar i år, de verkar lite rädda för att vi ska slöa till och lägga av nu såhär i slutskedet.

I sommar har jag köpt en digitalkamera! Min bror säger att det är den bästa som finns, ja i den prisklassen iaf. Han letade fram och bestämde vilken sort jag skulle ha (på nätet). När jag ändå inte fick tummarna loss att beställa en (det var ju så mycket med jobbet och så), så bestämde han även från vilken affär jag skulle köpa den. Så då behövde jag bara fylla i namn och adress på beställningen ungefär. Men jag bestämde åtminstone själv storleken på minneskortet.

Nu ska här pluggas (en stund…).

NU kan jag börja blogga igen! Ja, för nu är det september. Don´t ask. Mitt resonemang i frågan är helt ologiskt.

Igår gjorde jag en god gärning. Det kom några småtöser hit och ringde på och sålde kakor till en skolresa, och jag köpte faktiskt! En påse kostade visserligen bara 8 kr så det rörde sig inte om någon förmögenhet direkt. Jehovas vittnen har däremot slutat komma hit. De var här tre ggr på ganska kort tid för ungefär ett år sedan och gav mig broschyrer och en bok och lite sånt. De var trevliga och inte alls påstridiga som jag hört en del anklaga dem för. De log hela tiden och berättade lite om jordens undergång och talade om för mig vad som händer när man dör. Som om någon levande person skulle kunna veta det. Sånt där förbryllar mig. Och de tyckte nog det kunde räcka att lägga tre värvningsförsök på mig.

Är det någon som vill adoptera en katt? Han heter Neil (man får lov att byta det, Neil är ju ett värdelöst kattnamn) och är mycket sällskaplig och sympatisk. Se bild nedan. Han tillhör för närvarande Uppsalas kattförening efter att ha blivit avdumpad på en gård utanför stan ihop med fyra kattungar och en påse kattmat, och nu är jag jourhem till honom. Ja, jag är ju fortfarande jourhem till lille Torsten också, och dessa två funkar helt enkelt inte optimalt ihop. Torsten är för blyg och försiktig och Neil tar en massa plats på hans bekostnad.

Jag funderade lite idag på varför kattföreningen egentligen inte annonserar på blocket.se. Det är faktiskt inte bara oseriöst folk där, jag har hittat min lägenhet, ett hallbord och hästen Ivan där och är nöjd med alla. Fast visst kan man hitta en del importerade chihuahuavalpar och annat otyg om man letar.

Jag har städat idag. Två katter hårar ner en del. Jag hårar också ner en del i ärlighetens namn. Ja, eftersom jag borstar håret ungefär femtioelva ggr om dan, jag klarar inte av att ha det minsta lilla tovigt hår. Torsten är helt paniskt rädd för dammsugaren. Jag har på mig inneskor (slöfsor, sandaler - whatever) när jag dammsuger för att inte dra runt smuts på strumporna, och när Torsten hör att jag tar på mig skorna och klampet av dem får han något vilt i blicken och kastar sig in under soffan. Jag tycker det är lite jobbigt. Därför städar jag inte så ofta. Det är alltså bara därför. Inte för att jag är slö eller så.

Vi håller på med kor i skolan nu. Det är trevliga djur! Igår rektaliserade vi (det är så himla roligt!) också tränade vi på att lägga kateter i urinblåsan. Innan i veckan fick vi lära oss hur man ska lägga ett snöre runt kon, enligt ”paketmetoden”, för att dra omkull henne om man av någon anledning behöver göra det. De veterinärerna som håller på med korna är helt fanatiska ko-älskare. Jag skulle kunna se mig själv bli likadan om jag halkade in på den banan. Senare i höst blir det grisar. Det är också trevliga djur, och så väldigt missförstådda. Men jag återkommer om dem! Nu ska jag gå och diska. Hej så länge!

p.s Det här med ”dagens i-landsproblem” börjar kännas uttjatat. Denna punkt kommer därför att utgå på obestämd tid.