Hej hej hallå och gott nytt år alla! Längesen sist! Allt bra här, och bara tre dagar kvar i skolan efter jullovet... sen är jag veterinär på riktigt. Inget fuskande längre. Jobbar denna veckan, på ett av distrikten jag var i somras, och har jour över nyår. Har varit lugnt idag, bara en ko med mastit (juverinflammation) under förmiddan, och jag har egentligen tid att skriva journaler (som jag förstås ligger efter med) men det är så tråkigt och då kom jag på - JA, jag har ju en försummad blogg jag kan ägna mig åt istället! Alltså jag kommer att skriva journalerna också, jordbruksverket kan vara helt lugna, det ska bara bli lite mer akut tidspress först.

Sen senast har jag avslutat och redovisat mitt examensarbete. Det blev rätt bra faktiskt om jag får säga det själv. Och nu kan jag ultraljuda hästframknän också, det kan vara bra att kunna! Det var ett väldigt roligt arbete att göra, jag tror att jag fick det absolut bästa projektet av alla i min klass, tänk vilken tur jag hade! Hoppas att alla tyckte så, alltså att de själva haft det bästa arbetet, det är ju det ultimata då. Ingen får säga detta till nån, men jag blev faktiskt lite sugen, alltså bara lite, på att bli bilddiagnostiker någon gång i framtiden. Alltså en sån veterinär som läser av röntgen-och magnetkamerabilder och gör ultraljud - hela dagarna! Detta sen när jag tröttnat på jourer och kalla häststall och bajs och blod och lera och otrevliga djurägare (alltså de flesta djurägare är skittrevliga, men det finns undantag och de förstör hela dan). Jag hoppas då att det kan finnas användning för sådan expertis i södra Sverige så jag slipper flytta till Uppsala igen. Det är så himla långt bort (och NU kan alla som är bosatta norr om skånska gränsen skratta rått åt min avståndsuppfattning).

Iaf, min klass kommer att avsluta vårt värv i Uppsala med examensceremoni och bal på Uppsala slott. Det är tur jag jobbar denna veckan, annars hade väl denna tillställning fullständigt ruinerat mig. Men jag tänker vara småsnål - inga nya skor (de gamla duger, klänningen är ju lång så de syns inte ändå. Dessutom får man skoskav av nya skor.), ingen handväska (ska bara ha med typ kameran och den kan jag lägga i mammas väska vid behov, som när jag var liten! Alltså, anhöriga är medbjudna.). Pengarna läggs istället på klänning och håruppsättning. Vi får väl se hur det kommer att bli.

Jaha, sen har det ju varit jordbävning också! Den missade ju jag eftersom jag var i Uppsala, och det grämer mig. Tänk att vara med om en jordbävning, en sådan alldeles lagom som känns men inte skadar nån eller nåt! Så häftigt! Jag är avundsjuk.
Jag är även lite avundsjuk på den vet. jag vikarierar för denna veckan. Han har sett det enda inhemska sjukdomsfallet av bluetongue. Jag tänkte nästan be om autograf när han sa det, men jag hejdade mig. Det hade ju kunnat verka...lite dumt.

Nu ska jag äta. Tack och hej.