Plötslig fick jag en intensiv lust att blogga! Bäst att ta vara på tillfället. Men eftersom vi har tenta på onsdag och jag bör plugga så får jag hela tiden lust att göra andra saker. För en stund sedan fick jag plötsligt för mig att jag inom en snar framtid kommer att bli pälsdjursallergiker, eftersom det kliade så dant i näsan. Det vore ju en fullständig katastrof och jag blev därför genast tvungen att städa bort alla katthår i lägenheten. Ja inte alla, det är omöjligt, men de mest synliga.

Man måste ha något att oroa sig för hela tiden. För att slippa oroa mig för tentan så oroar jag mig för kommande allergier istället. Det här med gluten funderar jag också över ibland, det låter inte heller roligt att vara allergisk mot. Tänk gluten och pälsdjur! Ingen mat och inget jobb, då kan man lika gärna lägga sig i ett dike och begrava sig. Hu förresten, det går ju inte, jag som är så rädd för att bli levande begravd. De otäckaste filmerna är de där mördaren begraver sina offer levande men nedsövda i en kista och sen glömmer bort dem. Och sen vaknar offren och ligger där i mörkret och vet inte var de är eller vad som hänt och börjar skrika och banka och riva fingrarna blodiga mot kistlocket medan syret sakta tar slut… Det finns en film med Kiefer Sutherland (Jack Bauer i ”24”) där det händer med hans flickvän, den är hemsk. Nog om det.

Kollade lite på melodifestivalen igår, tills de började sjunga samma låtar igen! Så bra var de ju knappast att man orkar höra dem likadant två ggr inom en kvart. Jag tror ju då att Charlotte Perelli kommer att vinna på lördag. Men jag tycker att BWO bör vinna, och det vore lite pissigt om de inte gör det. Det har alls inte någon betydelse i paritet med klimathotet och världssvälten, men lite betydelse ändå. Några som absolut inte får vinna – Christer Gamlingen Sjögren (det vore nästan lika illa som världssvälten), de röda gubbarna eller skånsksjungande fjollan från Malmö (eller Svalöv eller Skurup eller vilket det nu var). Men det bör de inte göra heller. Inget att oroa sig för. Inte när man har en kommande pälsdjursallergi att oroa sig för iaf. Vilket snyggt ihopknyt av inlägget det blev till sist, nu måste jag sluta och läsa lite om klövproblem hos nötter.

Ordningen är återställd, jag är tillbaka i Uppsala och katterna har kommit hem. De smyger runt och kollar läget för att se att inget blivit annorlunda. Nille passar på att riva lite i gardinerna och i sängöverdraget. Jag kommer att få slänga allt bohag när jag flyttar härifrån.

I veckan har jag ju då varit lamningsvakt hemma hos mamma och pappa. Jag har skött min uppgift med bravur om jag får säga det själv. De första dagarna hände ingenting. Sen i onsdags ringde pappa från jobbet på morgonen och väckte mig, för då hade en tacka haft värkar på morgonen när han körde iväg, så det fick jag ha lite koll på. När jag kom ut i fårhuset så hade en något besvärlig situation uppstått, lammet låg fel och kom med rumpan och svansen först (stussbjudning) och då kan de inte födas fram - alltså stack bara en bit av en svans fram. Först var det ett mindre projekt för mig att fånga tackan, men det gick till slut och jag kunde binda fast henne i en stolpe. Sen fick jag lägerätta lammet så att bakbenen kom ut först - det gick bra för det var liksom ganska gott om plats. När jag dragit ut första lammet kunde jag konstatera att det fanns ett till därinne, men det blir så rörigt med flera lamm samtidigt och jag räknade med att det skulle komma ut själv. Sen flyttade jag in mamma och barn i stallet och gick in för att äta frukost. Och när jag kom ut efter ett tag så hade inte bara ett utan två lamm till fötts! Ett av dem var ganska hängigt och letade inte mat själv - jag fick alltså mjölka mamma får. Det tyckte hon inte alls var speciellt roligt, så jag fick binda fast henne igen och då gick det ganska bra, och efter ynka 10 ml råmjölk till lilla lammet så var den pigg och glad och med i matchen igen! Mirakelföda. Det har blivit några lamm till därhemma i veckan, men de har klarat sig utan mina heroiska insatser.

Jag ska nu följa katternas exempel och gå och lägga mig. Gonatt.

Bild nedan på små trillinglammen, det i mitten behövde hjälp ut i världen.

Idag är jag på ett nästan oförskämt bra humör! Jag vet inte exakt vad det kan bero på, men kanske att jag är i Skåne, att solen skiner och fåglarna kvittrar - sämre kan man ju ha det! Just nu äter jag middag (i Skåne heter det inte lunch) och det är kanske i senaste laget men dan har gått åt till att skriva min studieplan för höstens examensarbete. Jag blev hemskt nöjd med den. Hoppas min handledare också blir det. Jag fick verkligen det allra bästa examensarbetet, ibland har man mer tur än man förtjänar. Det ska handla om "ultraljud av carpus på häst", d.v.s ultraljud av framknäna (som egentligen är ett förbjudet ord enligt vår anatomiprofessor). Iaf, det är ett perfekt arbete för mig för att: jag är intresserad av ämnet (hästar+hältutredning), jag vill lära mig det (ultraljud), jag behöver bli bättre på det (anatomi). Och ämnet bara fanns och jag behövde bara paxa det! Behövde inte värka fram något själv och det är ju väldigt skönt.

Sen har jag fått lägesrapport av Marre som har hand om mina katter medan jag är på sydligare breddgrader, och de tycks finna sig väl tillrätta hos henne. Torsten har redan ätit på krukväxterna och kräkts och Nille följer med överallt och är intresserad av allt. Precis som vanligt alltså. Nu ska jag ut och rida i solskenet. Men kanske äta glass först. Jag har förhandlat mig till att få glass som belöning för att jag håller koll på tackorna här hemma ifall de lammar. Pappa förstod tydligen inte att det skulle jag gladeligen gjort alldeles gratis. Hehehe.

Jag bara måste kommentera gårdagens melodifestival. Allting var pissdåligt utom Luuk, Björn Gustafsson och Morgan Pålsson. Och ingen av dem tillhörde ens själva tävlingen. Jag roade mig med att fundera över exakt hur pinsamt, på en skala, det skulle vara att skicka en rutten låt vid namn ”I love Europe” med Christer Sjögren (bäst före 20 år sedan) till Eurovision. Det hade utan tvekan sprängt skalan. Alla människor med någon skam i kroppen hade tvingats emigrera. Synd med tanke på att vi annars bor i världens bästa land, jag tänker på antibiotikaresistensen nu alltså. Penicillin fungerar ju här som bekant.

Sen ska jag bekänna något. Jag köpte kattmat i den vanliga mataffären igår! Alltså någon helt ospeciell sort som förmodligen har helt fel mineralbalansvärden och annat viktigt. Iaf var det en sort som hette något med ”Active Fit”, den är till Torsten för jag tycker han är smal (mer energi – går upp i vikt) och dessutom vill han ha omväxling ibland från den andra maten. Det stod på förpackningen att ”redan efter 1 dag kan man märka skillnaden och få en aktivare katt”. Det verkar ha fungerat. Kattskrället har blivit helt jäkla skogstokig och far runt som en projektil i lägenheten. Medan Nille förvånat tittar på från sitt nya favorittillhåll – i en papperskasse. Iaf blir det ju fel om Torsten gör av med all energin, den skulle han ju lägga på hullet. Whatever.

Vi har varit på idisslarmedicinkliniken i veckan. I måndags fick jag assistera på en löpmagsoperation, jättekul! Kostackaren hade en gigantisk gasfylld löpmage som flyttat sig upp på högersidan och plingade t.o.m fram över lungfältet, hur nu det gick till. Förmodligen något fysikaliskt med resonans och ljud som förflyttar sig och annat svårbegripligt. Iaf kom vi inte igång med själva operationen förrän fram på eftermiddagen, och var därför inte klara förrän 7 på kvällen. Men då mådde kossan mycket bättre och dan efter åt hon sitt hö med god aptit. Kor är tacksamma djur.

Ibland är jag så irriterande klantig. Jag var precis på väg till Gottsunda för att hämta min cykel som är på lagning. Jag tänkte gå dit för man är ju för snål för att åka buss hit och dit jämt och dessutom är det ju nyttigt att röra på sig sägs det. När jag hade gått halvvägs kom jag på att jag glömt ta med nummerlappen som bevis på att min cykel är min. Och jag tror inte att jag kan lita på enbart mitt ärliga yttre i frågan. Det blev alltså till att vända och traska hem igen. Och nu har de stängt så jag hinner inte dit idag, hoppas jag hinner gå dit efter skolan imorgon.

Idag har vi varit på fårresa och klippt fårklövar. Det är ju inget veterinärt jobb egentligen men kan vara bra att ha lite koll på. Det är inte så svårt om man vet hur en klöv ska se ut när den är frisk, och man behöver bara en vanlig sekatör och ett milt sinnelag. Man får inte jaga fåren och inte dra dem i ullen när man ska fånga dem, då är man dålig. Men stänger man in dem i ett trångt utrymme går det ganska bra ändå.

Den här veckan är vi på idisslarmedicin-kliniken. Det är skönt för det är ganska slappt och saker får lov att ta den tid det behöver, inget stress och jäkt. Igår tog jag blodprov i svansen på en ko, det var jättelätt! Jag tror inte riktigt på att det kan vara sådär lätt när man inte ens ser blodkärlet, jag måste ha träffat rätt som av misstag. I måndags gjorde vi en blodtransfusion. Det var på en frisk ko, bara för att vi ska veta hur man gör, och det var minsann lite trixigt och en del att tänka på. Hoppas inte min första ko-patient kommer att behöva en blodtransfusion, då blir jag en smula nervös tror jag. Nu ska jag läsa lite om novembersjuka på kor. So long

Har folk inte eniro nuförtiden? Ett företag i Malmö ringde och ville ha vägbeskrivning hem till mamma och pappa för de ska köra ut med ett paket till mig (ja det är ett hästtäcke så det är alls inget spännande, jag smugglar inte droger eller nåt sånt). Hemma omkring vet jag ju vad det står på vägskyltarna, men knappast nerifrån Malmö, jag fick ju hitta på. Det kändes inte helt bra. De kanske hamnar helt fel och så måste jag betala bensinpengar och extra böter för "inkompetent given vägbeskrivning".

Idag har vi haft tenta i idisslarmedicin. Det gick bra, men jag hann nästan inte klart med sista frågan, det är alltid jag som sitter sist kvar när vi skriver tentor nuförtiden. Det verkar som att jag tänker trögare än alla andra.

I veckan har vi varit och praoat lite på slakteri. Besiktningsveterinären och alla assistenterna var precis hur snälla och trevliga som helst och gick med oss hela tiden, de bad nästan om ursäkt när de var tvungna att gå och jobba en stund då och då. Vi var mest med under levande djur-besiktningarna (för det är roligast) och lite i slakthallen. Det är med viss fara för livet man befinner sig i slakthallen dock - djuren och alla organ m.m hänger ju på krokar i taket och går runt som på löpande band, och man får passa sig så man inte plötsligt får t.ex en halv oxe över sig.

Såhär kan man säga om djuren på slakterier - För grisarna är det ganska okej, miljön där liknar den miljön de är vana vid hemifrån och de bedövas innan slakt m.h.a gas i en hiss som de sänks ner i tre och tre, och det är inte obehagligt för dem förrän de sista sekunderna innan de tappar medvetandet. Man har kommit fram till att en annan blandning av gasen inte hade behövt vara obehaglig alls, men den är dyrare och då blir köttet dyrare. Och folk köper ju redan billig dansk fläskfilé för glatta livet (detta var menat som kritik mot dessa folk, hoppas dessa folk inte missade det).

Jaha, fåren då, jag har inte sett får på slakteri förut men det verkade väl ganska okej för dem, de är ju mycket utpräglade flockdjur och de hålls i flock hela tiden fram till bedövningen, som görs med eltång, så de verkade inte så stressade innan. Eltången är ju dock ett riskmoment - det måste gå tillräckligt hög ström genom skallen, så tången måste vara i toppskick, inte för mycket ull mellan, inte för lång tid till avblodning så fåret hinner vakna igen (endast 20 sek) och så. Jag tycker det känns som lite väl mycket som kan gå fel.

Sen är det korna kvar, och dem är det faktiskt synd om. Det finns liksom inget bra sätt att ha dem på slakteriet utan att de blir stressade och det är stor risk för skador under tiden de står i stallet där. Vi såg en stor tjur första dagen som blev så rädd så han försökte hoppa över en av grindarna när han skulle drivas fram till bedövningsboxen, och sen fastnade han på kanten och när han kom loss så halkade han omkull och kunde knappt resa sig och det var förfärligt alltihop. Lite för oss men mest för tjuren. Och många nötkreatur som slaktas är ungdjur som gått ute på bete hela livet och växt så det knakat och knappt sett en människa, och sen ska de plötsligt drivas in i trånga gångar i små hus och det går folk och glor på dem och vill att de ska gå åt olika håll. Klart man blir skiträdd då. Iaf, för att komma till saken - nötterna bedövas med bultpistol i en bedövningsbox, och jag har svårt att tänka mig annat än att de är stressade när de kommer dit, och sen är det ju mycket viktigt att de skjuts på rätt ställe i pannan så de verkligen bedövas och ramlar ihop direkt. Folk verkar tro att "men det kan ju inte vara ofta som det träffar fel och måste skjutas om", men jag har minsann sett två kor i andra sammanhang som fått skjutas om så jag är lite skeptisk till metoden.

Nu vill Nille att jag ska leka lite med honom, t.ex gå fram till honom och försöka klappa honom bara för att han ska kunna ta ett skutt rakt upp i luften och smita iväg i sista sekunden. Jag börjar bli lite trött på den korkade leken. What’s in it for me liksom. Men annars blir Nille tjurig och börjar klättra i gardinerna istället. Så han får allt som oftast som han vill.

Ingen kan anklaga mig för att diska för ofta i alla fall.

Jävlar vad mycket besökare! För ett enda sketet inlägg på hela månaden liksom. Undrar vad folk kan ha sökt på för att hamna så galet i cyberspace.

Jag har ju då skaffat digitalbox. Det är inte bra. För att fresta mig så ger comhem mig en väldig massa filmkanaler gratis nu ett tag. Och jag är ju tyvärr något av en filmnörd. Detta kommer att sätta hård press på min självdisciplin - "inte-glo-på-långfilm-utan-läsa-idisslarmedicin-istället" måste bli mitt nya mantra. Idag har jag läst lite om hjärtsjukdomar hos kor. Imorgon tror jag att det får bli nerver.

Imorse försov jag mig till föreläsningen. Denna terminen har börjat helt fel, ja hela detta året faktiskt med tanke på att jag inledde det kräkandes typ. Alltså p.g.a sjukdom, inget annat. Iaf, jag tror att det som hände imorse var att det uppstod något sorts hål i tiden, för väckarklockan väckte mig (hrm, några ggr...) ca kvart i sju, och sen när jag tittade på klockan nästa gång så var hon kvart i åtta. En timme liksom rycktes bort på ett märkligt sätt. Jag hoppas det inte upprepas, det var otäckt. Nu är det gonatt.

Idag började skolan igen efter jullovet. Igår hade jag typ ångest över att lovet redan var slut, speciellt som jag var sjuk sista veckan, men idag känns det helt okej att vara igång igen. Om det bara inte var så att vi har tenta nästa fredag. Jag har ju inte pluggat på lovet precis, mer än på tåget på väg tillbaks till Uppsala igår. Då började tentastressen göra sig påmind. Idag har jag inte heller pluggat, har installerat en digitalbox och välkomnat mina små katter tillbaka. Torsten har också varit magsjuk på lovet precis som jag, och hans vikarie-matte hade varit jätteduktig och kokat ris och fisk till honom. Han fick t.o.m med sig en bit rå fisk som jag nu förväntas tillaga och utfodra honom med. Jag har dock kommit fram till att det nog ligger utanför mitt kompetensområde så det får bli i/d-soppa till honom istället.

Idag har vi rektaliserat kor. Vi var i en besättning där de just nu hade en släng av något diarréframkallande virus på korna… Vi blev koskitsnedsmutsade under rektalrockarna, hur nu det gick till. Och händerna stinker än naturligtvis. Men det hinner nog gå ur till nästa gång. Nu är det läggdags. Imorse hade jag tänkt gå upp hyfsat tidigt fast vi inte började förrän tio, men resultatet blev att jag snoozade i tre kvart istället. Gonatt