Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Josefine - 8 september 2007 13:36

Får jag ett tecken till idag så blir jag religiös. Nu är det två på bara några timmar. Det började med att två av Jehovas vittnen kom hit i förmiddags (”innan Hin fått skorna på” som mamma säger – också en religiös referens!). De frågade mig om vad jag tror händer efter döden (detta eviga tjat! Varför koncentrerar de sig inte på vad som händer NU? Har de inga liv alls? Går de bara runt och grubblar på att de ska dö?) och att det står i Bibeln om det och så vidare. Också fick jag en bok av dem. De kommer troligen tillbaks. Då ska jag fråga vad som händer med alla djur som dör. Ett ord om att djur är icke-kännande, själlösa varelser och de får en igensmälld dörr i nyllet. I alla fall, sen pratade jag med pappa om min häst som blivit verkad i förmiddags av min ordinarie hovslagare som haft ryggproblem och ev. inte kan jobba som hovslagare mer. Han har nu börjat läsa teologi. Kan detta vara en slump? Jag finner mig plötsligt omgiven av öppet religiösa människor.

Del av en konversation på msn jag har med min mamma samtidigt som jag bloggar, om katten Malva:

M- ”är hon inne MÅSTE hon ha mat, då sitter hon vid matskålen, när hon ätit skriker hon vid dörren för då SKA hon ut”

J- ”bortskämda kattskrälle”

M- ”sen kommer hon in efter en stund och då SKA hon ha mat igen”

HAHAHA, roligt att sitta här utom hörhåll för Malvas tjat och veta vilka problem det är med henne. Hon är verkligen skitjobbig. Det får bli lightmat i fortsättningen.

I natt drömde jag att kungen dog av akut njursvikt när han var på väg till Posten. Folk fick veta det av ett förvirrat nyhetsinslag tidigt på morgonen. Och det stod på alla löpsedlar "KUNGEN ÄR DÖD" (är inte det en Kent-låt förresten?). Hoppas att det inte är straffbart att drömma sådant. Men jag har hittills aldrig drömt något som varit sant så det är nog ingen fara.

I torsdags hade vi idisslarmedicintenta. Det var rättså basic frågor och jag skrev och skrev och skrev, tentavakten fick säga till mig att sluta när tiden var ute. Hoppas jag kommer att vara lika full av inspiration och svar på alla kommande tentor också… De kommer nog visserligen att vara en smula svårare. På måndag börjar låda-kursen där vi ska lära oss dra kalvar ur kor genom att öva att dra ut dem ur stora lådor med fiktiva livmödrar. Det blir roligt! Hoppas jag har en medfödd fallenhet för det. Till skillnad från att verka klövar alltså, jag var inte jättebäst på det direkt.

Lägger upp några bilder på mina skumma inneboende. De är mer eller mindre inte kloka, särskilt inte han i väskan. So long!


p.s Och så var det Emilias utmaning ja! Jag läser egentligen bara två bloggar sådär kontinuerligt, det är min klasskompis Emilias blogg (om ungefär detsamma som min blogg, fast skrivet av en mer normal människa), och min kusin Emelies blogg (om hennes lilla bebis Charlie!) och dit har jag länkar här på sidan… Andra bloggar halkar jag in på nu och då men glömmer sedan bort att följa upp dem. Oseriöst av mig, jag vet. d.s

ANNONS
Av Josefine - 5 september 2007 22:15

Jag sitter här och tycker lite synd om mig själv. Jag har fått en stor rälig blåsa i ena handflatan efter att idag ha verkat slaktklövar. Jo alltså såhär är det, det är tänkt att vi ska kunna lite basala delar i hur man verkar klövar och kunna hitta klövproblem hos halta kor och så, eftersom 90 % av alla hältor hos mjölkkor beror på klövproblem. Så idag har vi fått hacka lite i döda klövar, och det tålde inte mina ack så känsliga händer. "Det är lite det fina det tål" som min farmor säger. Fast på bred skånsk dialekt, det låter bättre då. Jag ser iaf med viss saknad tillbaka på den gamla goda tiden när jag höll på med hästar varenda dag och kunde mocka och sopa och greja utan några blåsproblem.

Sen i eftermiddag var vi ute på en naturbruksskola och tittade på när en klövverkare jobbade med deras kor i en verkstol, fan vad häftigt det var! De hissade upp kon i luften (hydrauliskt) och höjde och sänkte och vinklade klövarna hit och dit, och sen fräste klövverkaren bort horn i klövarna med en typ vinkelslip. Ordet "helvetesmaskin" kom osökt upp i mitt huvud.

Igår var vi med på en operation av en ko med vänstersidig löpmagsförskjutning. Också så himla häftigt! Det är inte så mycket märkvärdigheter med kor som med hästar, fast det är lika stora djur. Den här kon var rätt hängig och fick därför inget lugnande medel alls, vi band fast henne i väggen, hon fick lokalbedövning på högersidan av buken och sen gjorde Carina (veterinären) ett snitt rakt in i buken där. Och blodet sprutade och rann, "hon har rätt bra blodtryck ändå" var vad Carina sa om det. Sen släpade hon fram löpmagen från sitt felläge långt där inne i buken, och sydde fast den i bukväggen på sin rätta plats så den skulle stanna där. Sen syddes kon ihop och fick gå tillbaks till boxen och det var inte så mycket mer med det. Det är ju skitbra att de kan vara vakna och stå upp när man opererar, själva narkosen och resningsmomentet efteråt är ju nästan det värsta vid hästoperationer...

Ikväll har jag lyckats brotta ner Neil och klippt klorna på honom. Det gick oväntat bra, nästa steg är att rensa öronen på honom, jag tycker han kliar sig lite för mycket, det måste åtgärdas. Men en sak i taget. Nu är det gonatt!


p.s Blåsor i händerna skulle kunna falla under beteckningen i-landsproblem. Om det inte var så att jag ju slutat med det.

ANNONS
Av Josefine - 2 september 2007 11:14

Kattskrällena gör mig tokig! Jag blir väckt av dem ungefär fem ggr per natt, de skiftas om att väcka mig. De har ett sorts klösträd att vässa klorna på, och detta träd har Torsten fått för sig att han bara kan nyttja på nätterna, och då länge och intensivt. Jag har nu flyttat ut det i köket. Där kommer han säkert inte hitta det alls utan vässa klorna på möblerna istället. Sen har de två pingisbollar att leka med. Jag plockar undan dem på kvällen för det låter så mycket när de leker med dem. Men de måste gömmas undan väl. I förrgår hade jag lagt dem i en skål på skrivbordet. Där hittade Neil dem mitt i natten och hade ner dem på golvet och började leka med dem. När jag klev upp och lade undan dem gick han upp på skrivbordet och plockade ner några gem från skålen istället. De kan också låta en del på parketten…(okej laminatgolvet). Men katterna fattar oftast när man ryter åt dem, och går och lägger sig istället. Tills de har funderat ut nåt nytt sattyg att hitta på. Ska de bo här får de fan anpassa sig efter mina tider. En gång lyckades Neil nästan, NÄSTAN, välta min spinnrock. Tur (för honom) att den inte välte. Det är spöstraff på att ha sönder min spinnrock. Det är en släktklenod. Jag har funderat på i vilken ordning jag skulle rädda saker om det började brinna här. Det är bra att ha en plan. Först datorn (har inte säkerhetskopior på nått. Det funderar jag på ibland). Sen fotoalbumen. Sen spinnrocken. Och sen så många böcker det hinns med, med läroböckerna först. Allra först parasitologiboken eftersom den inte tillverkas längre, den är alltså oersättlig haha. Men det är bra att ha lite koll på inälvsmaskar och sånt. Katterna skulle förmodligen i panik klösa sönder en totalt om man fick tag i dem, de får brandmännen ta sig an, de har ju skyddsutrustning.

På förekommen anledning – nej, jag göder inte katterna, inte medvetet iaf… Istället är jag mycket noggrann med doseringsanvisningarna på förpackningen, ja så noggrann man nu kan vara när man inte har någon våg att väga katterna på. Men man kan uppskatta vikten iaf.

Idag måste jag plugga lite idisslarmedicin. Vi har någon sorts inledande introduktionstenta i ämnet i veckan, den första av flera. Som om man behöver introduceras för tentor efter fyra års studier. Det är väldigt mycket tentor och muntor och inlämningsuppgifter och redovisningar i år, de verkar lite rädda för att vi ska slöa till och lägga av nu såhär i slutskedet.

I sommar har jag köpt en digitalkamera! Min bror säger att det är den bästa som finns, ja i den prisklassen iaf. Han letade fram och bestämde vilken sort jag skulle ha (på nätet). När jag ändå inte fick tummarna loss att beställa en (det var ju så mycket med jobbet och så), så bestämde han även från vilken affär jag skulle köpa den. Så då behövde jag bara fylla i namn och adress på beställningen ungefär. Men jag bestämde åtminstone själv storleken på minneskortet.

Nu ska här pluggas (en stund…).

Av Josefine - 1 september 2007 18:36

NU kan jag börja blogga igen! Ja, för nu är det september. Don´t ask. Mitt resonemang i frågan är helt ologiskt.

Igår gjorde jag en god gärning. Det kom några småtöser hit och ringde på och sålde kakor till en skolresa, och jag köpte faktiskt! En påse kostade visserligen bara 8 kr så det rörde sig inte om någon förmögenhet direkt. Jehovas vittnen har däremot slutat komma hit. De var här tre ggr på ganska kort tid för ungefär ett år sedan och gav mig broschyrer och en bok och lite sånt. De var trevliga och inte alls påstridiga som jag hört en del anklaga dem för. De log hela tiden och berättade lite om jordens undergång och talade om för mig vad som händer när man dör. Som om någon levande person skulle kunna veta det. Sånt där förbryllar mig. Och de tyckte nog det kunde räcka att lägga tre värvningsförsök på mig.

Är det någon som vill adoptera en katt? Han heter Neil (man får lov att byta det, Neil är ju ett värdelöst kattnamn) och är mycket sällskaplig och sympatisk. Se bild nedan. Han tillhör för närvarande Uppsalas kattförening efter att ha blivit avdumpad på en gård utanför stan ihop med fyra kattungar och en påse kattmat, och nu är jag jourhem till honom. Ja, jag är ju fortfarande jourhem till lille Torsten också, och dessa två funkar helt enkelt inte optimalt ihop. Torsten är för blyg och försiktig och Neil tar en massa plats på hans bekostnad.

Jag funderade lite idag på varför kattföreningen egentligen inte annonserar på blocket.se. Det är faktiskt inte bara oseriöst folk där, jag har hittat min lägenhet, ett hallbord och hästen Ivan där och är nöjd med alla. Fast visst kan man hitta en del importerade chihuahuavalpar och annat otyg om man letar.

Jag har städat idag. Två katter hårar ner en del. Jag hårar också ner en del i ärlighetens namn. Ja, eftersom jag borstar håret ungefär femtioelva ggr om dan, jag klarar inte av att ha det minsta lilla tovigt hår. Torsten är helt paniskt rädd för dammsugaren. Jag har på mig inneskor (slöfsor, sandaler - whatever) när jag dammsuger för att inte dra runt smuts på strumporna, och när Torsten hör att jag tar på mig skorna och klampet av dem får han något vilt i blicken och kastar sig in under soffan. Jag tycker det är lite jobbigt. Därför städar jag inte så ofta. Det är alltså bara därför. Inte för att jag är slö eller så.

Vi håller på med kor i skolan nu. Det är trevliga djur! Igår rektaliserade vi (det är så himla roligt!) också tränade vi på att lägga kateter i urinblåsan. Innan i veckan fick vi lära oss hur man ska lägga ett snöre runt kon, enligt ”paketmetoden”, för att dra omkull henne om man av någon anledning behöver göra det. De veterinärerna som håller på med korna är helt fanatiska ko-älskare. Jag skulle kunna se mig själv bli likadan om jag halkade in på den banan. Senare i höst blir det grisar. Det är också trevliga djur, och så väldigt missförstådda. Men jag återkommer om dem! Nu ska jag gå och diska. Hej så länge!


p.s Det här med ”dagens i-landsproblem” börjar kännas uttjatat. Denna punkt kommer därför att utgå på obestämd tid.

Av Josefine - 28 juli 2007 13:24

Vem som har nytta av mig som halvt medvetslös veterinär utan fungerande tankeverksamhet funderar jag över ibland. Jag kan inte komma på någon. Men så blir det när jag äter frukost halv 7, börjar jobba halv 8, jobbar i febrilt tempo tills jag hinner ta lunch ungefär kvart i 1, börjar jobba igen kvart över 1 (senast) och fortsätter jobba till ungefär 6 när jag kör hem och äter en banan i bilen för att inte svimma vid ratten. Sen likadant nästa dag. Men jag har lärt mig äta fortare än jag kunnat förut i alla fall! Har alltid haft stora svårigheter att äta mat på kortare tid än en halvtimme, nu går det ganska bra, hinner tömma matlådan iaf. Och visserligen, när vi rondar vid 4 på em (om chefen är med och styr upp det) eller vid 5 (om vi sköter det själva) så har jag ganska bra koll på mina patienter. Det slitiga är den 2 cm tjocka högen med anteckningar om varje patient som jag går runt med i fickan och som jag sedan får sitta och skriva in i deras journaler i datorn efter ronden. Då kan man hålla sig för skratt. Jag längtar tills när alla småkliniker öppnar igen efter semestern så en del djur hamnar där istället och vi får mer human arbetsbörda. För när man har lagom mycket patienter som man hinner engagera sig ordentligt i, då är det riktigt roligt.

Min farmor är en så himla rolig människa. Igår skulle hon beskriva en hund hon sett gå förbi utanför sitt köksfönster - "den var mager och långbent och stor som en gris". Jag skrattar fortfarande när jag tänker på det. Ingen förstod vilken storlek hon menade.

Jag tar åt mig äran av att i onsdags ha räddat livet på en liten katt med förlossningsproblem. Ägaren hade gett den P-piller tills för två veckor sedan men någon form av olycksfall i arbetet hade skett och nu var den dräktig och hade haft värkar 1,5 dygn när den kom in. Ägaren tyckte kejsarsnitt var på tok för dyrt. En mer härdad vet. hade gett alternativet avlivning och så var det bra med det, men blödig som jag är så övertalade jag honom att lägga semesterpengarna på att kejsarsnitta katten och prutade lite med kirurgen så att vi alla kom överens och katten fick leva. Tyvärr var ungarna döda och det verkade ägaren uppriktigt besviken över. Det bor ett litet hjärta i de flesta människor ändå. Nu ser jag genom fönstret att det är lite solsken ute, och då tänker ju inte jag sitta här vid datorn längre.


dagens i-landsproblem: att behöva köra till affären och handla mat efter jobbet. Alltid fullt på parkeringen, alltid skitmycket folk i affären, och jag är bara trött och har noll överseende med folk som strosar runt och blockerar gångarna med sina skitstora vagnar. Folk som verkar trivas i mataffären. Jag vill kasta mig in, hugga tag i det nödvändigaste och kasta mig ut igen. Sällan genomförbart.


Av Josefine - 21 juli 2007 11:55

Ok, jag brukar inte mobba folk (tror jag inte i alla fall) men det här är för roligt för att man bara ska låta det passera - någon har hamnat på min blogg genom att söka på "njur ont". NJUR ONT??? HAHAHA! Inga vidare kommentarer.

Idag är jag ledig eftersom det är helg. Det tar mer än en halv dag för mig att bli människa efter en arbetsvecka. Någon gång framåt lördageftermiddag kan jag börja tänka på att göra något alls. Till exempel gå ut och rida. Hade det varit solsken fram tills dess hade jag kunnat göra ingenting genom att lösa korsord i trädgården. Men det är ju inte solsken såklart.

Det jag tycker är allra jobbigast och värst med den här pågående klimatförändringen är en mycket egoistisk sak. Det är att när vintrarna blir mildare kommer det att bli mycket mer äckliga flugor och fästingar och sånt skit på somrarna. Jag hatar sånna djur, dels för att jag själv störs av dem, dels för att min häst blir superirriterad av dem och får stora bulor över hela kroppen när han blir biten, och dels för att det sprids så galet mycket fästingsjukdomar. Jag har jobbat på djursjukhus med smådjur i tre ynka somrar och på bara denna korta tid märks det jätteskillnad i hur mycket hundar som kommer in och är stela, ovilliga att röra sig, ibland vingliga, och ibland har feber, och så konstateras det att de har borrelia och/eller erlichia (okej då anaplasma). Och fästingmedlen hjälper typ inte. Jag får dåligt samvete för att jag kör så jäkla mycket bil nuförtiden. Försöker tänka på att resten av året kör jag ju inte bil alls.

Jaha, vad har jag då haft för patienter den här veckan? En katt med akut hjärtsvikt. En bindgalen schäfer med öroninflammation. Jag fick inte komma i närheten och otoskopera (kika ner i örat med en typ trattgrej), det gick inte ens att komma nära för att ge honom lugnande. Jag blev så jävla less så jag skrev bara ut ett antibiotikarecept och sa åt dem att gå hem. Ingen återbesökstid. En femårig new foundland som jag fick avliva efter att njurarna på en vecka pajat ihop fullständigt, okänt varför. Och så dessa trafikolyckor. Om folk lät bli att köra på så mycket hundar och katter så skulle allting bli så mycket trevligare. Det är så synd om dessa människor som kommer in med sitt älskade djur som blivit påkört och vi röntgar och ger smärtstillande och kollar nervfunktion och så slutar det med avlivning. I en hel del av fallen är djuren oförsäkrade. Jag blir tokig på folk som inte försäkrar sina djur och inte heller kan betala för nån vård. Jag vill inte behöva räkna och fundera över vilka åtgärder som är minst jättenödvändiga och som man kan hoppa över för att det blir för dyrt. För det är svindyrt att gå till veterinären. Deal with it. Nu låter det som att jag avskyr mitt jobb. Som tur är gör jag ju inte det. Oftast är det skitkul. Och vaccinationer är inte bäst för att de är lättast, de är bäst för att då är djuren friska och pigga och glada. Med dessa visdomsord avslutar jag. So long!


dagens i-landsproblem: att man automatiskt vaknar senast sju på helgen och kan inte somna om när man gått upp innan sex hela veckan.

Av Josefine - 11 juli 2007 21:43

Ojojoj, nu har jag slarvat väldigt mycket med att skriva inlägg igen. Det är liksom ingen kontinuitet i mitt bloggande. Men jag gör inte så mycket annat än jobbar nuförtiden, tid och ork räcker inte till nåt annat...Idag var det helt galet på djursjukhuset. Bland annat var det inbokat att jag skulle besiktiga sex st schäfervalpar på en kvart. Först tyckte jag lite synd om de djurägarna för att jag fick springa mellan deras besiktningar och en påkörd hund som låg på röntgenbordet och var i chock och kunde inte gå och hade helt kalla ben och nästan inget blodtryck. Sen blev dessa djurägare helt rabiata på mig för att jag hörde ett litet blåsljud på en av valparna, och då tyckte jag inte synd om dem längre. En annan djurägare har skällt på mig tre ggr idag och igår för att jag inte kan säga precis hur lång tid det skulle ta för tandläkaren att söva och tandbehandla hans katt som har slagit ut en drös tänder. Och för att vi inte vill söva den så länge den har skyhöga blodsockervärden - den har alltså diabetes. Många människor man träffar är väldigt trevliga, men en del är inte riktigt kloka.

Lilla katten Malva är nu en livmoder fattigare. Jag kastrerade henne i torsdags. Jag hade egentligen omsorgsfullt planerat in denna operation till en dag när vi var många veterinärer på jobbet och det inte var så mycket inbokade patienter, så att jag skulle kunna fråga och få hjälp vid behov och sådär. Men plötsligt fanns det verkligen massor att göra, så jag och katten fick klara oss efter bästa förmåga. Det gick ganska bra ändå, och nu går Malva runt med tratt runt halsen (se nedan), vilket hon inte tycker om. Men hon är jättesöt! Jag kallar den för Malvas "snällstrut" eftersom hon av nån anledning blir mycket snällare och keligare med den på, när man tar av den blir hon lika bråkig som vanligt.

Igår när jag skulle gå och lägga mig upptäckte jag en blå Golf jag inte kände igen som stod en bit bort på vår infartsväg. Detta verkade lite underligt och jag påtalade det för övriga familjen. Samtliga gick till fönstret för att se efter själva. Sedan hämtade mamma kameran, brorsan kikaren och pappa hagelbössan. Jag kunde sen lugnt gå och lägga mig. Okej, det där med hagelbössan var inte riktigt sant. Men det hade varit komiskt! Imorse hittade vi en lapp i brevlådan om en tjej som gör ett examensarbete om fladdermusarter och därför kör runt i trakterna och letar fladdermöss sent på kvällarna. Gåtan med den blå Golfen fick således sitt svar.

De pratar om tennisveckan i Båstad på nyheterna, och att folk åker dit bara för att spruta champagne på varandra. Man kan bara konstatera att folk har för mycket pengar och för mycket fritid. Gäsp. Nu ska jag gå och lägga mig. Gonatt alla!


dagens i-landsproblem: matlådor. Jag har inte tid eller ork att laga mat, så varje dag är det samma problem - vad ska jag ta med mig att äta idag??

Av Josefine - 30 juni 2007 20:38

Jag har fått hovslagarproblem! Min hovslagare som jag haft i typ 8 år och trivs förträffligt med trots att han är skitsvår att få tag i och aldrig ringer tillbaka, har fått ryggproblem och måste sluta jobba. Jag förstår honom till fullo, maken till tungt jobb får man leta efter, men frågan är ju nu - vem fan ska sko min häst?! Hovslagare (med tid!) växer faktiskt inte precis på trän, och de som är bra är nästan som fridlysta. Har nån ett tips på en bra hovslagare i Skånetrakten, sitt inte och tryck på denna information utan delge mig den!

Jag har nu jobbat en vecka och det går ganska bra, fast nervös är man ju nästan hela tiden, i synnerhet på polikliniken där saker helst inte ska ta jättelång tid. Mycket att tänka på är det, inte nog med att man ska undersöka djuren, klura ut vad det är för fel på dem och hur man ska behandla det, sen ska man komma ihåg att debitera dem också! Detta glömmer jag allt som oftast och sköterskorna i receptionen måste springa och påminna mig, det blir lite pinsamt efter några ggr. Jag kommer att bli en luspank veterinär om jag startar eget när jag blir stor, fast säkert mycket efterfrågad förstås. En annan sak jag inte är så bra på är att skriva recept på datorn. Jag kommer inte riktigt överens med receptskrivningsfunktionen i journalprogrammet, därför tar det alltid skitlång tid och jag hade lika gärna kunnat skriva dem för hand. Speciellt som jag inte riktigt vågar lita på att programmet räknar ut doseringar rätt utan jag måste kontrollräkna med Fass varje gång. Jag kontrollräknar alltså ett datorprogram, hur bakvänt är inte det! I fredags glömde jag helt bort att vi skulle bli bjudna på lunch av nåt läkemedelsföretag så jag satt och grejade med några recept halva lunchtimmen och dök upp och störde i lunchrummet mitt i ett föredrag om nån ny medicin som är precis som en gammal medicin fast billigare. Det var pinsamt. Och chefen tycker inte riktigt om sånt. Också fick jag kasta i mig maten medan alla andra var klara och satt och lyssnade bara (alternativt halvsov). Oops. Men nästa vecka ska det bli riktig ordning på mig. Då jäklar.


dagens i-landsproblem: jodopaxfläckar på fingrarna. de är ett mindre helvete att få bort. kanske inte ett så vanligt problem förstås, vi jodopaxmissbrukare är nog inte så många.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se