Senaste inläggen

Av Josefine - 22 oktober 2007 22:47

Hmm…jag kan inte bestämma mig för om jag ska ge upp Prison Break eller fortsätta följa det. Serien har blivit så tramsig på sistone, helt totalt verklighetsfrämmande på ett fånigt sätt. Förut var den bara lagom totalt verklighetsfrämmande. Det är ju en stor avgörande skillnad.

Idag cyklade jag hem från skolan vid kvart över sex. Och då smet jag ändå tidigare från journalskrivningen, vi var alltså egentligen inte färdiga. Vi åker med distriktarna den här veckan också, och idag har vi varit ute hos lite sjuka kor, vilket tog rätt lång tid. Vi har tagit mjölkprover och blodprover och rektaliserat och sprutat och lite annat. Det speciella med kor är att om man inte kan komma fram till vad felet är på kon (möjligheterna att ställa diagnos är ju lite begränsade ute i en lagård), så behandlar man på alla sätt samtidigt. Förhoppningsvis är det nåt som hjälper.

I helgen lyckades jag äntligen ta mig genom kapitlet om produktionssjukdomar i idisslarmedicin-boken. Det kändes som ett stort steg i rätt riktning. Jag var också en vända i stan i lördags. Jag hade tänkt köpa kanske en tröja eller en jacka, av detta blev intet, men jag gjorde fynd ändå! På lördagarna brukar det stå en gubbe vid ån i centrum och sälja begagnade böcker (han har ett antikvariat nånstans i normala fall). Jag har nog aldrig gått förbi där utan att handla något. Det är en last jag har kan man säga, jag har mycket svårt att motstå att köpa böcker. Den här gången hittade jag Utvandrarböckerna, inbundna och i skick som nya, för 70 kr! Vilket kap! Och eftersom jag läst dem förut så vet jag att jag tycker de är skitbra. De får tyvärr inte plats i bokhyllan så de kommer troligen att ligga på skrivbordet för obestämd tid framåt, precis som allt annat jag inte har plats för nån annanstans. Till exempel tre pärmar om reproduktion som jag ändå inte vågar stoppa undan för jag är rädd att jag ska glömma bort att jag måste läsa dem.

Nu måste jag göra matlåda tills imorgon. Det kräver lite extra tankeverksamhet att ordna mat som man kan ha med sig och äta i bilen utan att värma, men helst inte är bara mackor. Inte varje dag åtminstone…

Av Josefine - 18 oktober 2007 22:39

Ikväll är jag duktig och tittar inte på TV. Å andra sidan gör jag inget meningsfullt heller utan ägnar mig åt att filma Nille-katt när han leker med sina leksaker. Jag försökte läsa i griskompendiet men somnade tyvärr. Jag måste nog börja med kaffedrickandet igen.

Den här veckan åker vi med distriktarna. Det är så jäkla roligt! I måndags var vi ute hos en kolikhäst, som dock inte var särskilt dålig. Jag fick rektalisera, och det gick ganska bra! Kände t.ex mediala blindtarmstenien och att den inte var spänd – jag har inte tappat stinget! Inte helt i alla fall. I tisdags avhornade vi en ko. Jag har sett på TV en gång när en veterinär avhornade en Highland Cattle-ko, och blodet sprutade åt alla håll. När vi avhornade vår ko blödde det nästan inte alls. Jag förstår inte hur den veterinären då bar sig åt. Igår avhornade vi kalvar. Det tycker jag däremot inte är så roligt. Man skär av hornstumparna (går med en vanlig skalpell och blöder inte så mycket) och sedan bränner man med ett stort brännjärn. Sistnämnda är inte min specialitet. För det första tycker jag inte om att bränna småkalvar rakt i huvudet, det ryker och osar och jag är för mesig och håller för löst och inte tillräckligt länge. För det andra är jag lite rädd att jag ska tappa brännjärnet så det tar fyr i halmen och hela stallet brinner ner. Jag försöker således hålla mig till bedövningsbiten.

Idag har vi avlivat en häst, och hältundersökt en annan. All denna aktivitet i veckan har svårt missgynnat alla försök att kurera min förkylning, tvärtom verkar virusen ha fått extra kraft nånstans ifrån och gett mig ont i halsen igen. Jag får helt enkelt slöa till och ”vila upp mig” i helgen. Det brukar ju inte vara några problem… Imorgon är det iaf hästresor igen! Ska bli skitkul – så nu är det gonatt!

Av Josefine - 12 oktober 2007 12:32

Jag har blivit förkyld! Och fort gick det! Jag satt i stilla fridsamhet vid skrivbordet igår och läste lite i 6 kilos-idissslarmedicinboken om förmagsproblem (och kämpade med att hålla mig vaken i vanlig ordning), när det plötsligt slog ner som en bomb. Jag fick svinont i halsen! Kunde knappt svälja. Jag försökte fåfängt få bukt med problemet med C-vitamin brustabletter (som jag tror stenhårt på), men det var lönlöst. Det var för sent. Annars brukar halsontet smyga sig på lite försiktigt och ge en ärlig chans att få stopp på det i tid, men inte den här gången. Och nu är jag ganska irriterad på det här viruset som är så osportsligt. En bra grej är dock att det var precis rätt tid att bli sjuk (eller sjuk och sjuk, ingen feber och nästan opåverkat allmäntillstånd kan väl inte kallas sjuk egentligen) eftersom jag varit ledig tre dagar, bara haft föreläsningar mellan 8-10. Gruvar mig bara lite för att jag ska ha jour på ambulatoriska kliniken (distriktsveterinärerna) på måndag och det vet man ju aldrig hur stressigt det kan bli. Men de brukar ju inte vara särskilt överhopade med arbete om dagarna så det blir kanske lugnt. Ja, egentligen vill jag ju att det ska hända saker och att man får åka med ut på lite akutfall och så, men man vill ju gärna sova lite också, med en veckas skolgång framför sig…

Jag hade nytt besök av Jehovas vittnen för någon vecka sedan! De tror stenhårt på att jag ska gå med i deras sekt. Den här gången pratade de lite mer om att Jesus ska stiga ner på jorden och rädda oss och väcka upp döda och sånt. När detta ska ske kunde de inte säga, men alla oroligheter med krig och katastrofer och klimathot och så vidare tyder på att det blir snart, för de är förutbestämda. Det verkar ju vara ett smidigt sätt att svära sig fri från allt ansvar och inte leva miljövänligt eller skänka pengar till välgörenhet eller så. Det är helt enkelt meningen att det ska vara krig och elände. Jag tycker det är ganska intressant att lyssna på dem. Marre hävdar att man borde inte kunna vara kvinna och religiös eftersom alla religioner är kvinnoförtryckande. Jag var hemma hos henne igår, och hon färgade håret på mig! Hon skulle själv färga sitt hår och det skulle ju bli en massa hårfärg över (eftersom hon har kort hår), så då tyckte hon absolut det skulle passa i mitt underhår. Jag var lite skeptisk till en början och tipsade om att man faktiskt kan blanda bara hälften av färgmixen så att det blir över till en färgning till, men Marre tyckte hennes idé var mycket bättre, och jag gav med mig till slut. Det blev faktiskt skitbra, om jag får säga det själv (se nedan).

Frågan är vad jag ska ta mig till när det blir kallare än det är nu… jag har som synes redan tagit till det tunga artilleriet med HellyHansen-tröja…

Av Josefine - 7 oktober 2007 17:22

Jag har aldrig i mitt liv marinerat något. Jag vet inte vad en marinad innehåller. Just idag orkade jag inte ta reda på det heller (man kommer ju ändå bara fram till att man inte har rätt ingredienser hemma så man kan lika gärna bespara sig besväret). Men jag hade lite tofu som jag tänkte marinera (eftersom den smakar glasruta i sig själv), och skapade en marinad med utgångspunkt i att jag vet att de brukar vara bruna.

Recept:

Sojasås

Chilisås

Svart vinbärssaft

Valfria kryddor

Blanda lite av allt. Späd med vatten om det ser lite ut. Häll på mer av allt om det ser tunt ut efter spädningen. Häll på lite kryddor, typ peppar, chilipeppar, men inte salt – sojasås är djävulskt salt som den är. Smaka av tills det är okej. Lägg i det som ska marineras. Gå och gör nåt annat. Kom på efter några timmar att det kanske ska stå i kylskåpet. Tänk att det är skitsamma, det ska ju stekas ändå. Laga maten – men bjud inte på nån annan! Bara en mor kan älska det här.

Idag är det tentaplugg till 100%, gris-och fjäderfäsjukdomar. Det är inte precis mitt specialämne, och tyvärr började jag i senaste laget med själva pluggandet så jag är lite nervös för hur detta ska gå. Tur att jag inte tänkt bli gris-eller fågelveterinär. Nu ska jag fortsätta med Diarrésjukdomar hos smågrisar. De är tyvärr några stycken.

Av Josefine - 4 oktober 2007 22:50

Vi har tenta i gris-och fjäderfäsjukdomar på tisdag. Jag har inte läst något till den, och försökte därför börja lite nu ikväll. Omedelbart blev jag supertrött och somnade nästan, sittande vid skrivbordet med skrivbordslampan lysande i ögonen. Hur ska detta gå?

Idag har vi haft föreläsningar hela dan. Segt. Igår var det roligare! Vi var ute och åkte med en av distriktsveterinärerna och var på en gård med mjölkkor där vi avhornade och kastrerade kalvar. I tisdags var vi också ute och åkte, bl.a var vi på en gård med en ko som inte ville äta och som hade feber. Jag lyssnade på hjärtat och sen på våmmen på vänstersidan, och den hade kanske lite mindre kontraktionsfrekvens än normalt, och sen på våmmen på högersidan och knäppte med fingrarna mot buksidan samtidigt, som man gör för att höra gasklockor. Och mitt på högersidan var ett jättestort område som plingade som tusan (låter som man slår på en tom plåthink)! Klockren högersidig löpmagsförskjutning! Så himla tydligt! Kon remitterades in till kliniken på skolan och blev opererad på eftermiddan och löpmagen lades rätt på bukbotten, vilket Emilia har förevigat på sin blogg. Vi sysslar med teamwork här, jag ställer diagnos och Emilia rättar till…

Jag var hemma i Skåne i helgen, och naturligtvis regnade det stora delar av tiden (det regnade ju större delen av sommaren också, och i vintras när jag var hemma så var det snöstorm. Jag börjar ana ett mönster – något ska falla från himlen. Nästa gång – meteoritnedfall.). Djinn och jag var ute och försökte driva får när de skulle få en ny hage, så himla roligt! Vi är ju inga proffs direkt, och Djinn blev lite stressad av allt vändande hit och dit och fick en släng av sina galoppera-på-stället-och-snurra-runt-anfall så jag fick avbryta. Han blir sån när det blir lite för mycket att tänka på som överbelastar hans lilla hjärna. Det är olika hur man hanterar sånt där. Själv blir jag sömnlös.

Det var bara bra med katterna därhemma också, men det är med stigande fasa jag kontrollväger Malva numera. På en dryg månad har hon gått upp 4 hg, alltså 10% av tidigare kroppsvikten. Det verkar kanske lite…ja, udda att hålla på och väga sina katter och hålla reda på deras viktkurvor (som om man inte hade viktigare saker att tänka på), men låter man kastrerade katter hållas så äter de jämt och blir hur tjocka som helst, och feta katter finns det ju tillräckligt av. Ja, feta hundar också. Och säger man till djurägare att de ska hålla sina djur i lagom hull så måste man ju själv föregå med gott exempel…eller?

Nu är det dags att sova. Imorgon har vi 7 timmar mastitföreläsningar (juverinflammation). God natt.

Av Josefine - 25 september 2007 18:34

FAAN, vad jag stinker gris om nävarna!! Jag har tvättat mig ca 7 ggr idag sedan jag kom hem, men sån här lukt går inte att tvätta bort, den måste nötas bort med tiden. Det är de sämsta med grisar, att de stinker så dant. Vi har ju då varit på grisresa idag. Det låter nästan lite exotiskt, jag vet inte om det precis är det men det var väldigt roligt i alla fall! Vi var i en svinbesättning med både smågrisar och slaktsvin och skulle undersöka och spruta lite i dem och sådär. Och de är så charmiga för de har så tråkig miljö med en skabbig, nödtorftigt halmad box som skulle göra vem som helst deprimerad, och ändå är de så pigga och glada! Jag hävdar grisars rätt till utomhusvistelse, trots prat om parasitproblem och ökad dödlighet hos kultingarna o.s.v Men så är ju inte jag grisbonde förstås.

Mina små katter ska ev. adopteras bort inom en snar framtid. En familj utanför Uppsala är intresserad av dem. Jag vet inte riktigt om jag tycker det är läge för det just nu. Nille kliar sig fortfarande i öronen emellanåt, vet inte riktigt om jag fått bukt med öronskabben, han behöver nog behandlas igen. Och Torsten har haft lite ökat tårflöde senaste dagarna och nyst några ggr. Man vill ju inte lämna bort katter i icke-toppskick liksom. Nåja, den som lever får se. Nu måste jag gå och duscha. Jag kanske hjälpligt kan få bort stanken ur håret i alla fall, även om händerna nog är ett dödsdömt projekt. Och eftersom jag tvättat mig så många ggr så är jag helt torr om händerna och bör helst smörja dem med nån hudkräm, t.ex innan jag går och lägger mig, och då kommer lotiondoften blandas med grislukten och det kommer att stinka ännu värre… detta aspirerar faktiskt väldigt mycket på att vara ett i-landsproblem. Jag förmodar att man vänjer sig om man jobbar som grisveterinär.

Av Josefine - 24 september 2007 20:18

Detta gör jag när jag satt mig vid skrivbordet för att plugga, för att skjuta upp själva pluggstarten så länge som möjligt:

- Läser TV-tablån på nätet. Noga.

- Studerar i detalj hur Nille-katt ser ut när han gäspar.

- Letar hårstrån med kluvna hårtoppar, alltså på mig själv.

- Funderar på vilken färg på överstrykningspenna jag ska använda.

- Räknar minuterna tills Vänner-reprisen börjar och slår då på TV:n istället. Jag pluggar sen. Kanske. I reklampausen.

Idag hade vi föreläsning om kejsarsnitt på ko. Det är inte nåt som görs särskilt ofta i Sverige eftersom det inte behöver göras särskilt ofta, vilket är ett sundhetstecken. Vi fick iaf kolla på en film om hur de gör kejsarsnitt i Belgien, på deras inhemska stolthet Belgian Blue-kor. Där är ju då veterinärerna väldigt snabba och flinka på detta ingrepp eftersom de får så mycket träning – oftast låter man inte ens korna försöka föda sin kalv själv för det kommer ändå inte att gå, lika bra att snitta direkt. Hela filmen var enligt mig helt galen. För det första såg kon inte klok ut. Den hade den fetaste röv man kan föreställa sig, helt feldimensionerad till den ganska normalstora framkroppen och det söta lite lurviga huvudet. Sen visade de när veterinären skulle göra kon klar för operation (alltså, kor står upp och är vakna när man opererar och man gör ett snitt i sidan på dem). Iaf, karln började med att hälla en halv flaska ren outspädd jodopax över sidan på kon och skrubba in detta med handen (hört talas om tvättsvamp, någon?). Sen rakade han, med en engångsrakhyvel! Direkt på den lite smålurviga pälsen. Det blev stora blödande skrap-och rivsår över sidan på kon, och när han rakat klart tog han resten av jodopaxflaskan och hällde över. Det kan ha svidit litegrann, eller kanske mycket… Och sen då skrubba in jodopaxen med handen igen. Ok, sen lokalbedövades kon vid snittstället, och veterinären gick iväg och kavlade upp ärmarna och tvättade händerna och tog på sig handskar som räckte till handlederna… Hallå, operera med bara armar, hur ofräscht är inte det?! Jaha, sen snittades det och plockades ut kalv, som var monstruöst stor by the way, och sen syddes livmodern ihop – och sen spolade man bredspektrumantibiotika direkt över den. Herregud. Den utbredda antibiotikaresisensen fick plötsligt sin förklaring. Sen sydde veterinären ihop de tre muskellagren i bukväggen var för sig, och varje stygnrad fick antibiotika spolad över sig. Och när kon var ihopsydd och klar fick hon för säkerhets skull en antibiotikainjektion i halsen också. Utan att vara det minsta sjuk alltså. Bara för säkerhets skull. Men har man blivit opererad av någon utan handskar så behöver man kanske det.

Nu ska jag läsa om rörelsestörningar hos grisar en stund, innan det är CSI. Livet styrs av två saker. Vad man ska laga för mat och vad det är på TV.


p.s Begreppen i fetstil ovan är de jag tyckte var extra galna med den här filmen. Bara för pedagogikens skull.

Av Josefine - 14 september 2007 23:59

Jag har hittat en bra sida på nätet! www.ettklickforskogen.se, för varje dag man klickar på en länk där så räddar man lite gammelskog! Det finns fler sånna välgörenhetssidor har jag hört där man skänker pengar utan att betala nått själv, det passar min överekonomiska mentalitet mycket bra. Jag tror att jag ska ägna dan imorgon åt att googla efter en massa sånna sidor. Istället för att baka bullar, sortera återvinningssoporna och plugga obstetrik (om förlossningar) som jag egentligen borde göra. Hela denna veckan har ägnats åt förlossningar och alla problem det kan medföra, man blir ju inte direkt sugen på att genomgå någon sådan själv. Men som människa slipper man kedjorna och kalvutdragarna har jag hört. Iaf, vi har alltså tillbringat veckan i ”låda-hallen” med att dra ut döda kalvar ur trälådor med fejklivmödrar i. Det sägs vara mycket autentiskt av de som vet, vilket är de senaste 50 årens färdigutbildade veterinärer. Och det är roligt när det går bra, och man får rätt på fellägena och får ut kalven hel! Vi har också sågat i kalvarna vilket behöver göras ibland när man inte får ut dem på annat sätt. Det är mindre roligt, mest jäkligt jobbigt. Och deprimerande liksom. Men när alternativet är att slakta kon så är det ändå det bästa av två onda ting. Jag skulle för allt i världen inte vilja behöva såga sönder ett föl. Hästfolk är nog rätt känsliga för sånt kan jag tänka mig.

Jag har på sistone drabbats av en mycket besvärande morgontrötthet. Fan vad jobbigt det är att kliva upp om mornarna! Och nu är det ändå fortfarande ljust ute, tänk till vintern när det blir mörkt, då kommer jag inte att komma ur sängen överhuvudtaget. Idag blev jag väckt ca 4 min innan halv 7 av att Torsten kräktes på badrumsgolvet. Jag hade ställt väckarklockan på ringning halv 7, och därför kastade jag mig ur sängen och torkade bort kräkset fort som fan för att hinna kasta mig ner i sängen igen och slumra till i en halv minut innan klockan ringde. Ibland är jag inte långsam. Långsam var jag däremot igårkväll. Jag skulle baka en mycket enkel chokladkaka tills idag, och började ca 8 på kvällen. Jag var klar vid ca 11. Jag förstår inte hur det gick till. Jag kollade visserligen på Heroes samtidigt. Men ändå. Jag hade egentligen tänkt börja baka tidigare, men blev försenad av att Nille-katt slarvade bort mitt lypsyl. Som folk som känner mig vet så är jag lypsylmissbrukare, gravt lypsyliserad kan man säga. Katteländet välte ner det från mitt skrivbord och lekte bort det på golvet på något sätt, och när jag upptäckte att det var borta blev jag naturligtvis omedelbart supertorr om läpparna och helt oförmögen att göra någonting alls innan jag hittat det. Så jag fick kräla runt på mitt dammiga, nerhårade golv och leta (tur att lägenheten inte är så stor) medan Nille intresserat smög efter och trodde att jag uppfunnit en ny rolig lek. Till slut hittade jag lypsylet iaf och livet kunde återgå till det normala. Häromkvällen rensade jag öronen på Nille, det var inte det lättaste att både hålla fast honom och peta med topsen i öronen samtidigt (prova inte detta hemma – får bara utföras av kunnigt yrkesfolk…hrrm). Men en hel del räliga skabbdjur hittade jag. Så på med lite Frontline och nu verkar allt frid och fröjd. Egentligen ska ju Torsten också behandlas, även om han inte kliar sig. Men jag får ju inte tag i honom så det möter vissa hinder kan man säga.

Nu ska jag gå och lägga mig. Gonatt.

Skapa flashcards